söndag 4 oktober 2009

Fem kornbröd är fler än två fiskar

Går halscancer att bota utan medicinsk behandling? Ja, det tror katoliker som spontant har hyllat Narcisa de Jesús Martillo y Morán som helgon - tills Benedikt XVI officiellt gav henne titeln i oktober i fjol. Vid hennes grav botades nämligen en flicka med halscancer (exakt vad det var för diagnos vet nog ingen) 1869. Jag hade gärna varit där och bevittnat underverket, måste jag säga, men det är ingenting mot vad jag hade velat vara med när Jesus mättade 5 000 hungriga med fem kornbröd och två fiskar. Ja, det står ju så i Johannesevangeliets sjätte kapitel. Och inte nog med att folk blev mätta, det blev en massa bröd över (tolv korgar). Lite senare samma dag rodde hans lärjungar över Galileiska sjön när de plötsligt fick se Jesus komma knallande på vattnet. "Var inte rädda, grabbar, det är bara jag", sa han. De tog upp honom i båten och strax därpå var de framme i Kapernaum. Varför han inte gick bredvid båten in till land framgår inte, inte heller vad de där 5 000 männen fick till middag nästa dag (tolv korgar med brödrester verkar lite i knappaste laget, och fisken gick tydligen åt helt), men skitsamma; låter inte det här en smula osannolikt? Jag tycker det. Även om jag vore kristen skulle jag nog tveka inför alla påstådda underverk, kalla mig skeptisk.

Vår nuvarande påve gillar inte materialism, säger han: den är världens största religion och hotar nu att sprida sitt gift till Afrika, "världens andliga lunga". Tänk, det var så bra i det där Affelandet förut innan det andliga giftavfallet började nå det. Påven kallar till och med detta exporterande av bilar, tv-apparater och annat skräp för en ny sorts kolonialism, och det var ju radikalt. Jag antar att katolska kyrkan aldrig har medverkat i den gamla sortens kolonialism. Eller att den äger några materiella rikedomar att tala om.

Jag väntar mig inga intellektuella underverk av Herr Ratzinger, 82. Men om han kunde erkänna att kondomer är en bra idé för att hejda hiv-smittan som plågar många av länderna på den afrikanska kontinenten skulle han stiga i min aktning. Kunde han dessutom upprepa Jesu trick med kornbröden och fiskarna skulle jag rentav kunna tänka mig att bli kristen. Men jag antar att det där mest var en så kallad symbolhandling från Jesus sida, ingenting som skulle gå att upprepa ens med ett helt gäng helgon. Men jag är väl orättvis. Jag tycker bara att det hade varit bra om nån som Narcisa hade funnits när far låg på Radiumhemmet. En dag ringde han hem till mor och grät. Han visste inte var han befann sig och längtade hem, sa han. Det visade sig att han hade strövat därifrån och hittat en telefonkiosk. Allt annat var förvirrat, men numret hem kom han ihåg: 25 38 22. Mor åkte dit och följde med honom in igen. Några månader senare var han död.

Att ingen ville göra underverk med honom kan inte gärna ha berott på att han inte var förtjänt av det - han hade till och med venum. Men Herrens vägar äro outgrundliga, ett helgon kan nog lika gärna göra underverk med någon som Goebbels. Så min pappas starka tro och brinnande intresse för Gud och kyrkan hjälpte inte, lika lite som Afrikas oändliga andlighet gör hunger och hiv okänt bland folk där. När man diskuterar teodicéproblemet med troende brukar de framhålla att priset för en god och allsmäktig gud som inte tillåter lidande skulle vara människans fria vilja. Som om människor väljer att få hjärntumörer eller bli gruppvåldtagna och hivsmittade. Eller också framhåller de troende att vi inte kan veta vad Gud vill eller menar, att hans vägar är outgrundliga. Man kan förstås också tänka sig att skaparen även har skapat slumpen, för att liksom sätta lite sprätt på tillvaron och inte göra den så trist förutsägbar. Själv lutar jag nog åt att Guds vägar inte alls är outgrundliga - de är obefintliga, lika obefintliga som Ratzingers empati med hivsmittade eller hungrande.

Inga kommentarer: