lördag 15 augusti 2009

Välkomna till familjen Skytte/Söderbaum!

Och så var Göran Skytte där med ännu en av sina käpphästar: kärnfamiljens helgd. Han ställer den brännande frågan "Varför se ned på kärnfamiljen?" som om någon gör det. Han påpekar att detta är den vanligaste familjetypen i Sverige, men nu vill Sahlin/Ohly/Wetterstrand införa begreppet "stjärnfamilj". Detta är ett det publikflörtande minoritetskramandets tyranni, sprunget ur föreställningen att kärnfamiljen måste bort. Tycker Skytte. Hade han frågat någon i trion om den ser ned på kärnfamiljen misstänker jag att han hade blivit besviken - bäst att inte fråga, alltså. Bäst att tillskriva Sahlin m.fl. en åsikt som de inte har för att sedan gå till storms mot den. Det här är förstås uppenbart för alla som inte genast rycks med av Skyttes förtrytelse, så frågan är vad han har för syfte med att bygga upp just denna halmgubbe.

Jo, det börjar ju dra ihop sig till val. Kristdemokraterna ligger snubblande nära strecket och måste hitta en fråga att driva, eller rentav en ny profil att torgföra. En gammal taktik som kanske kan fungera är att framställa sig som språkrör för människor som är trötta på att inte få vara som de vill, leva som de vill och bestämma själva över sina liv. Nej, jag menar inte homosexuella eller andra bortbytingar, utan den tysta men harmsna Majoriteten, även kallad Vanligt Folk. Om man lyckas övertyga Vanligt Folk om att deras ställning är hotad och att man är beredd att bryta en lans för dem så är saken biff: de är ju i majoritet, ergo vinner man valet. Kd måste alltså bli ett värdekonservativt parti för att kunna leva vidare i riksdagen, något som t.ex. Green Fluorescent Poirier livligt förespråkar.

Nu tror jag inte att majoriteten känner sig särskilt utsatt, alltså måste någon banka hårt på den retoriska tunnan för att få den att vakna. Hallå - har ni hört att den rödgröna röran inte gillar er?! De gillar bara minoriteter, de vill riva ner allt som är oss kärt i vårt blågula fosterland. Vill ni verkligen rösta på en sån allians, på några som ser ned på er? Klart ni inte vill! Men vi Kristdemokrater står på er sida. Om ni bara röstar på oss så kan ni få somna om sen.

Ja, familjen är så utsatt att det är rent hemskt, om man får tro vissa konservativa debattörer. Den är rentav utrotningshotad, och därmed hela vårt samhällsbygge. Det finns en Kristdemokrat, Jakob E:son Söderbaum, som gärna lägger ut texten om det här. Han har många punkter på sin agenda: återinföra sambeskattning, förmå kronprinsessan Victoria att abdikera om hon gifter sig med Daniel Westling, slopa Du-reformen och rädda våra barn från de förvaringsplatser de svage kallar dagis. Men han har fler strängar på sin lyra. För ett tag sen skrev han en just lyrisk hyllning med homoerotiska undertoner till KDU:s Charlie Weimers, vilket har fått Alliansfritt Sverige att utlysa en novelltävling där Jakob och Charlie verkligen får sammansmälta. Det första bidraget kan ni läsa här.

Jag tror att Söderbaum skulle bli eld och lågor även inför Göran Skyttes maskulina men ändå ödmjuka utstrålning. Fast kanske bleve Skytte något besvärad över detta svärmeri, för även om han i smyg skriver under på allt som Söderbaum står för, vore det otaktiskt att medge det. Jag menar, ska de båda ställa sig och bua längs paradvägen, som om det inte vore ett kungabröllop utan det årliga spektaklet för homomaffian? Med vänner som Söderbaum behöver en konservativ skribent i Svenska Dagbladet inga fiender. Men jag tycker att vi bör lyfta fram Kristdemokrater som Söderbaum. Ja, låt dem vädra sina unkna åsikter! Här kan ni höra Söderbaum lägga ut texten om den hotade familjen. Lyssna på den och fundera sedan på om ni verkligen vill rösta på Kd.

Och fundera gärna över i vilken mån Söderbaum kan sägas tillhöra gruppen Vanligt Folk som han alltså ska företräda. Han verkar en smula ovanlig för att vara vanlig. Kanske är det därför hans blogg är skyddad, för att inte genera partiledningen.

2 kommentarer:

Camilla Grepe sa...

Tack för tipset om ljudfilen. Först var jag helt övertygad om att jag lyssnade på något ur Sveriges Radios arkiv från 30-talet. Sen hörde jag "kristdemokraterna" nämnas och insåg att stämmans strama touch, mot en i andanom lätt brunmelerad tapet, bara var en sentida fuskpatinering av den digitala ljudbilden. Mycket övertygande som iscensättning betraktat.

Isidor sa...

Tyvärr är det ju som alltid så, att de som verkligen skulle behöva läsa den här texten, inte gör det...