Vårdval ger fulvård

I en debattartikel i DN i dag (30/7 -08) kräver landstingsrådet Birgitta Rydberg krafttag för att stoppa inkompetenta läkare. Jo, det kan man ju hålla med om vore bra. Rydberg skriver bl.a. om "...läkare som åsidosätter sina förpliktelser [genom] att ta betalt för onödiga eller för många behandlingar - ett bedrägeri mot skattebetalarna men också det främst ett hot mot patienternas säkerhet."

Men modellen för Vårdval Stockholm bygger just på att vårdgivare får betalt per onödiga eller för mångapatientbesök. Många patientbesök = hög ersättning från landstinget. Jag träffade en läkare i söndags och frågade honom om han och hans kolleger kanske frestas att kalla patienter i onödan. Han svarade att hans verksamhetschef helt ogenerat krävde att den sortens verksamhet skulle prioriteras. Och så berättade han att de som är mest vårdkrävande också är de minst lönsamma. En äldre människa som kanske har högt blodtryck, diabetes, artros i ett knä och dessutom lider av nedstämdhet är inte betjänt av en rad korta konsultationer. En sådan patient skulle i stället behöva ägnas bortåt en timme av läkarens tid, men det ger förstås inga stålar. Ett besök ska gå undan, eftersom besökslängden inte räknas när ersättningens ges. Läkarna bör skippa gamlingarna och ägna sig åt en ström av patienter med banala åkommor (t.ex. förkylda som kräver penicillin - vilket som bekant inte biter på virusinfektioner).

PRO har kritiserat "reformen" i hårda ordalag och krävt att ålder och vårdtyngd borde styra hur mycket vårdgivarna får i ersättning. Men ingenting har hänt - såklart. Fri företagsamhet är ju bra för Sverige. Efter att Vårdval Stockholm etablerades vid årsskiftet har en lång rad privata husläkarmottagningar öppnat i områden (som Stockholms innerstad), som redan är välförsedda med sjukvård. Utsatta områden med låg medelinkomst har varit förlorarna i denna borgerliga kompispolitik, medan områden med hög medelinkomst har vunnit. Så förvånande.

I samma DN kan man läsa att den åldrande befolkningen blir dyr för oss. Vad göra? Jo, vi får väl sköta om varandra lite mer. Redan i dag har vi ju en förebild i demenssjukas anhöriga. De får äran att pyssla om sina nära och kära – men bara äran, liksom. Det blir billigare så. Den som är gammal ska också betala mer själv, tycker DN. I ledaren framförs också käcka visioner om hur "IT-tekniken [gör] det lättare att organisera hjälp och hjälp-till-självhjälp". Bra, va? Det är bara för 95-åringen att leta upp nån närbelägen vårdgivare på nätet. Men risken, om de borgerliga får styra, är att vårdgivaren enbart är närbelägen på nätet.
Det är nog ingen slump att förslaget om ett utökat ansvar för anhöriga och ideella organisationer framförs just i en borgerlig dagstidning.

Jag ska dock försöka vara lite rättvis nu. Artikelförfattaren Birgitta Rydberg har sagt sig vara för en översyn av ersättningsmodellen så att mer ekonomiskt stöd kan ges till vårdtunga områden. Bra där. Men Filippa Reinfeldt (ni vet, hon med den serbiska barnflickan som bara fick au pair-lön och jobbade utan arbetstillstånd i sex veckor åt kommunen) vill enligt SKTF-tidningen "avvakta tills en sammanställning som landstingen håller på med blir klar".

Jag ser fram emot den sammanställningen och vad Reinfeldt ska säga om den. Kanske hoppas hon på att den ska passera under tystnad så att hon och hennes borgerliga kolleger slipper jobbiga debatter och krävande pensionärer. Eller också kommer även hon fram till att nya metoder inte bör införas ad hoc, som Birgitta Rydberg skriver. "Patienten har rätt att veta att det är en studie där man ännu inte vet något om effekten", liksom.

Men rättvisa är inte så sexigt. I alla fall inte lika sexigt som Hårda Tag, mot exempelvis den lilla minoritet av läkarkåren som inte gör sitt jobb ordentligt.