lördag 3 maj 2008

De manliga dygderna, del 2: rationalitet

En man är rationell. Notera att jag inte skriver ”en riktig karl”. Det vore en smula överdrivet. Det vore, skulle en man säga, att skjuta över målet. Låt oss vara måttfulla. Det är värdigt. Kyligt och precist som Ockhams rakkniv, nyanserat som RGB-skalans alfanumeriska hexadecimalitet.

Carl Bildt är en av de främsta representanterna för den manliga dygden rationalitet. Han tappar sällan eller aldrig fattningen. Carl bevarar överblicken. Jo, han har känslor, vi ska inte överdriva; ett olympiskt lugn vore ju lite fånigt att försöka bevara i varje läge. Man kan både ha och visa känslor och ändå vara rationell. Man kan till exempel vara glad, hjärtlig, bussig, kamratlig, skojfrisk, spefull, mästrande eller jovialisk. Känslor är bra, låt oss slå fast det en gång för alla. Men huvudregeln är dock följande:
I motgång, var rationell! I medgång, var rationell! Känn dina pappenheimare. Inta en avslappnad, balanserad men ändå stridsberedd hållning, den ena foten ca 30 cm bakom den andra, lätt fjädrande knäveck, kroppstyngden jämnt fördelad på båda fotbladen, armarna böjda i armbågsleden, uppmärksamheten riktad framåt, hudkostymen stram men följsam, penisen omsorgsfullt tillrättalagd i en luftig bomullstrikå. Snart kommer attacken. Snart kommer käftsmällen, pungsparken, påhoppet, den orättvisa kritiken från käringen inom dig eller käringar utanför dig. Tänk då: ”Vad skulle Carl säga?”

Ta emot, lyssna, väg för- mot nackdelar, le gärna lite - men bevara din rationalitet till varje pris. Säg: ”Får jag ge dig lite respons på det där?” med neutralt men ändå varmt röstläge. Var inte rädd för att ta plats när du känner att balansen mellan er så tillåter. Kvinnor tycker om att någon tar de där kanske lite obekväma besluten. De vet att det är för allas bästa, för mannen är rationell till sin natur. Mannen sår, driver upp, odlar, vattnar, beskär och bestryker med ympvax det måttfullt balanserade så att det får växa sig starkt och suckulent, friskt militärgrönt, med kraftig stjälk och feta blad. Förnuftet. Inte kroppen, inte själen, inte sexualiteten, inte begäret, inte böjelsen, inte oförmögenheten, inte vantron, desperationen, inte uppgivenheten, inte hulkandet, hukandet, ynkandet. Inte rädslan. Inte känslan. Inte barnet. Inte vätskan, inte rynkan, inte varet, inte mjölken, inte nagelbandet, inte självsprickan, inte den flyende hakan, inte den mjälliga axeln, inte den våpiga gesten, inte det echaufferade, inte det skrikiga, inte det högljudda, bögiga, vampiga, glittriga, högklackade, spacklade, kacklande. Inte det brustna, utflytande, bräckta, amorfa, förspillda, urvattnade, ömkliga, taffliga, hasande, skälvande, fjällande, motbjudande, krassliga, rinniga, inte det multnande, sipprande, svagsint bevekande.

Nej och åter nej. Det rationella är det manliga; en man är rationell.

Inga kommentarer: